Stöd och tröst efter ett cancerbesked

Därtill kommer att många människor lever ensamma eller känner sig ensamma trots att de har familj, närstående och vänner.

Ofta kan det räcka med ordlös kommunikation, kanske i form av en kram eller att ni bara sitter tillsammans.

Du som har goda relationer till dina närstående, vänner eller din familj kan behöva känna bekräftelse på att de finns där för dig vad som än händer framöver.

Du kan känna ett behov av att ”älta” vad som hänt tillsammans med dina närstående. Det kan vara en del av bearbetningen.

Samtidigt finns en risk att du som cancersjuk faller in i rollen av den som ska trösta andra och få dem att sluta oroa sig i stället för att själv bli uppbackad.

Ibland vill du kanske inte prata, eller ens tänka på vad som hänt. Det är mycket viktigt att också få vara ditt ”vanliga” jag.

Det måste få ta tid

Efter en tid kommer du att kunna se klarare på det som hänt. Livet kanske aldrig blir som förr – innan du fick diagnosen cancer, men det kan ändå bli bra.

Många som varit sjuka i cancer vittnar om att de har fått ett fördjupat perspektiv på livet sedan de gått igenom sin cancerbehandling.

Kanske beror det på att de lättare uppmärksammar det som är viktigt i livet.

Förut tyckte jag att det var så viktigt att ha välstädat hemma. Nu känns det inte så viktigt längre. För jag har börjat fundera över vilket minne jag ska lämna efter mig. Kanske vill jag inte att barnen i första hand ska minnas hur rent köksgolvet var. Det måste vara mycket viktigare för dem att jag tog mig tid att vara med dem. Vad de kommer att minnas är hur förhållandet mellan oss var.

– Eva

En inre kraft

Det är ofta det okända vi fruktar mest av allt. Därför behöver du få veta vad som gäller och vad som förväntas av dig.

Den som har fått en diagnos kan ställas inför mer eller mindre besvärliga behandlingar och provtagningar som kommer att behöva mobilisera tålamod och inre styrka

Många har vittnat om hur de upptäckt en kraft inom sig som de inte varit medvetna om tidigare.

Även om du är trött och utmattad kan du räkna med att du kommer upp ur den djupa, mörka gropen, tillbaka till ljuset och ”det vanliga livet” igen.

Många berättar att de fått ett bättre självförtroende i och med att de gått igenom sjukdomen och behandlingen.

I början grät jag då jag förstod hur allvarlig min sjukdom var. Sen tänkte jag att ”jäklar, jag ska klara av det här”. Det är som i idrotten, man måste kämpa och tro på sig själv. Det är viktigt att man verkligen vill bli bra, att man har ett mål. Det kanske blir jobbigt och tar lång tid, men jag ska kämpa hela tiden och inte ge upp.

– Carina

Många med mig har sagt: ”Det här orkar eller klarar inte jag”. Men det stämmer inte för man klarar det visst. Jag tror att det hos varje individ finns en inneboende styrka, en slags reserv. Och när den är slut finns det ytterligare krafter att ta av.

– Sonia

Livet förändras

Människor som gått igenom en cancersjukdom får ofta en förändrad inställning till livet.

Status och materiella ting blir mindre viktiga än att vara med människor som du tycker om och göra det du vill.

Det blir här och nu som gäller – inte i morgon eller om ett år. 

Min cancer har fått mig att ställa frågan: Vad vill jag egentligen göra med den tid som är kvar? Insikten att livet inte varar för evigt har fått mig att förändras på många sätt. Tidigare kunde jag aldrig koppla av från jobbet – nu har jag lärt mig att stressa av. Min livskvalitet har förbättrats tack vare cancern. Vad jag än gör – kör bil, reser – så är jag väldigt medveten om naturen omkring mig. Jag har fått en väldig respekt för livet.

– Sten

Kriser, som att få ett cancerbesked och genomgå behandling, kan vara segdragna, svåra att ta sig igenom och tunga att bearbeta.

Ofta underlättar det om du kan dela upplevelsen med någon annan. Men för en del kan det öka den egna oron.

Ta emot det stöd du kan få i familjen, vänkretsen, på arbetsplatsen eller hos bekanta som har liknande erfarenheter och vill dela dem med dig.

Relationerna sätt på prov

Cancer hos någon i familjen innebär att relationerna sätts på hårda prov. Den som tidigare varit stark kan plötsligt bli svag och tvärtom.

Gamla mönster kan brytas upp och lojaliteten sättas på hårda prov.

Närstående har sin egen oro och förtvivlan att brottas med, samtidigt som de ska vara lyhörda och stödjande.

De närstående kan behöva få stöd hos en samtalsgrupp eller psykolog. Ibland kan familjesamtal vara till hjälp.

Nu när vi är i fred blir vår samvaro ett tunt spindelnät av omtanke. Vi trasar sönder det med utbrott av irritation och trötthet. Det är som om det lilla blir stort när vi försöker hålla det stora litet

– Pernilla Glaser i sin bok om hur det är att vara närstående till Robson, en ung man med hjärntumör.

Vänner kan vara ett stort och viktigt stöd. Tack vare omgivningens stöd kan relationen både till partnern och till de närmaste i familjen bli mindre ansträngd.

Marjut Johansson, som fick Hodgkins lymfom första gången i 19-årsåldern och sedan flera återfall, berättar om relationen till maken Micael:

Vårt förhållande var verkligen i kris när jag var som sjukast. Jag visste att det skulle bli så. Vi bråkade så gott som varje dag. Det var nästan jobbigare än att gå på cytostatikabehandling, Micael är ju den som står mig närmast.

Man kan känna sig mycket ensam även i ett parförhållande eller i en familj. Alla har inte heller en partner som de kan bråka och försonas med.

Att våga vara öppen om sina behov är mycket viktigt och det gäller både den som är sjuk och de närstående.

"Jag är en stark människa som alltid varit fast besluten att klara mig själv. Nu var jag orkeslös och hjälplös och till nytta för ingen; men de (vännerna) framhärdade i att skicka mig budskap av omtanke och kärlek. Jag inser att jag trott att de flesta inte tyckt om mig för min egen skull utan för den jag syntes vara eller den nytta jag kunde vara dem till. Och nu fick jag bevis på raka motsatsen. Deras värme var den mest ljuvliga filt jag kunde svepa in min sjuka kropp i. Jag glömmer det aldrig."

– Maria-Pia Boëthius i boken Skalliga damen

Tyvärr förekommer det också att en och annan i bekantskapskretsen bara ”försvinner”.

Det kan vara människor som själva kämpar med en så stor ångest att de inte klarar av att umgås med någon som har cancer.

Inte sällan leder cancersjukdomen till att man upptäcker nya sidor hos sina vänner och bekanta – på gott och ont.

Från det mest oväntade håll kan du möta stöd och tillit som hjälper dig att orka vidare.

Vart kan jag vända mig?

Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.

Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.

Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.